Turkosa fönsterluckor del 1
Odalisque Magazine
Jag har visat dom förut men nu kan man se mina bilder som jag tog på Elena för några år sedan i Odalisque Magazine.
Styling har fantastiska Hanna Rubin gjort.
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)
Spets lampa D.I.Y
Jag har kommit in i en kreativ skapar period då jag bara vill pyssla och sy. Här om dagen gjorde jag en spets lampskärm av gamla spetsdukar jag fyndat på loppis.
Så här gjorde jag:
Jag började med att färga spetsen i te över natten för att få en mer antik känsla.
Jag hade runt åtta stycken dukar i olika storlekar. Det beror lite på hur stor lampa man vill göra.
jag inhandlade en ballong något större än en vanlig då jag ville ha en rund form.

Förutom spets och ballong behövs tapetklister, pensel, sax, snöre att hänga upp den med när den torkar och möjligtvis nål och tråd för att fästa ihop spetsarna lite extra i kanterna.
Jag blandade i ordning tapetklister och dränkte spetsarna en och en så de var helt täckta av klister.
Sedan la jag de våta spetsarna på ballongen så att de överlappade varandra
och penslade extra klister på de överlappade kanterna
Finns en viss likhet mellan mig och lampan….
När ballongen var täckt lät jag den hänga och torka i ett dygn tills spetsarna hade stelnat.
Då pangade jag ballongen som först drog med sig spetsarna innåt, så efter att jag klippt ett passande stort hål upptill för lamparmaturen tryckte jag försiktigt ut spetsarna igen så att lamp skärmen fick sin runda form.
Jag fäste lampskärmen lite provisoriskt i armaturen med natursnöre. Skulle egentligen ha en fin tygsladd istället.
Nu ger den ett mysigt ljus i vardagsrummet och vackra spetsmönster på väggar och tak!
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)
wardrobe wishes
Nu när jag knappt kommer i några av mina gamla kläder eller skor för tillfället, suktar jag efter en helt ny vår garderob som skulle innehålla det här tex…
skor med remmar och fina knappar på
stickade hot pants
en skir långklänning
Free People boots
en tatuering på handleden
en byrålåda full med kräm & persikofärgade silkes underklänningar

platå kängor
siden
vintage klänningar i bleka pasteller
me, myself & I
När jag började fotografera tog jag väldigt mycket självporträtt. Inte för att jag tyckte att jag var den bästa modellen utan för att jag alltid var tillgänglig, visste vad jag ville ha och samtidigt var det ett slags själv accepterande.
Jag har märkt att ju äldre jag blir desto mindre leker jag med kameran och använder mig själv som modell. Jag tror inte att det handlar om att det nu är mitt yrke eller att tiden inte finns utan att jag helt enkelt inte accepterar mig själv framför kameran längre. Känner mig löjligt obekväm och det märks så väl på det färdiga resultatet. Varför vet jag inte.
Men jag tror att självporträtt är viktigt, vare sig man visar upp det eller bara gör det för sig själv. Jag ska försöka träna att känna mig bekväm igen, för i slut ändan handlar det ju bara om att tycka om sig själv, att ha ett självförtroende som lyser igenom.
Dom här bilderna tog jag när jag pluggade fotogravyr på Biskops-Arnö runt 2003, bra längesen nu.
Vad tycker ni om självporträtt?
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)




















































